Att ha en funktionsvariation eller sjukdom som medför nedsatt funktionalitet innebär ofta kontakt med, och stöd från, Försäkringskassan av olika anledningar. 

 

Många kanske vet att Försäkringskassan inte är den lättaste myndigheten att ha att göra med. Inte minst när man kanske har olika ärenden hos dem. 

 

I detta inlägg tänkte jag, Lina, berätta lite om hur min kontakt och upplevelse av Försäkringskassan varit genom åren.

 

Än så länge har jag haft 2 större ärenden hos FK. 

De två ärendena är handikappersättning, nuvarande merkostnadsersättning, och bilstöd. 

 

Merkostnadsersättning/den gamla handikappersättningen, är en ekonomisk ersättning personer med funktionsvariationer som fyllt 19 år, kan söka om det finns ökade utgifter på grund av variationen, jämfört med "normfungerande" människor. Det kan innebära allt från läkarbesök, mediciner, rehab, specialskor/kläder, hjälpmedel, sjukresor, färdtjänstresor osv osv. 

Jättebra ersättning, tänker ni nu. Absolut!, säger jag. Om nu inte de krav som finns för att få den är i princip omöjliga att uppnå och om det vore självklart att ha rätt till den utan att behöva bråka om det.

 

Jag tänkte berätta hur ansökningsprocessen gick till för mig, hur lång tid det tog, vilka papper jag var tvungen att ha och hur resultatet blev. 

 

Efter att ha läst på lite om den dåvarande handikappersättningen var det dags att träffa läkaren för att knåpa ihop ett läkarintyg som beskriver min/a diagnos/er och hur de påverkar min vardag.

 

Läkarintyg skrevs och nu var det dags att sätta sig ner och "lokalisera" alla extrakostnader jag hade jämfört med en "normfungerande" tack vare min funktionsvariation. Summan vi; jag, mamma och pappa, tillsammans med mormor och morfar, kom fram till blev en extrakostnad på ca 60 000 kr per år. 60K extra BARA på grund av mitt ryggmärgsbråck.

Dessa yrkanden på extrakostnader skickades in tillsammans med själva ansökan, i mitten eller slutet på juli. 

 

Självklart dröjde det cirka 2 månader innan jag överhuvudtaget hörde någonting alls gällande min ansökan.

När jag väl gjorde det var det hon som handläggde min ansökan som ringde och ville boka in ett samtal. Gissa en gång vad samtalet skulle handla om?

Jodå, som jag skulle beskriva det, hon ringde för att förhöra mig på, och ifrågasätta, de kostnader jag yrkat på!

 

Hon undrade bland annat varför i hela friden jag sliter så mycket på kläder, speciellt tröjor, jackor och handskar. Även byxor. Själv tycker jag det är ganska självklart varför de typerna av plagg slits så fort när rullstolen är ens "ben", men det var jag visst ensam om att tycka. Inte heller så konstigt att byxor slits ibland när det sitter ett par hårda skenor under dag ut och dag in va? Jo tydligen var det visst det. 

 

Hon undrade också varför jag ringer till sjukvård och färdtjänst så ofta, och varför jag inte hade ett mobilabonnemang som inte kostade någonting. Hon tyckte det var konstigt att jag behövde betala mitt mobilabonnemang, och inte "fick" det gratis! Hur dumt?!

 

Hon undrade dessutom om jag inte skulle klara mig utan en del av mina mediciner som jag tar dagligen, och behöver ta dagligen livet ut. Liksom, va?? Nej men du vet, jag tar bara mediciner för att det är kul, inte för att jag behöver dem för att må bra. Varför skulle jag göra det?

 

Gällande läkarbesök var det tydligen heelt normalt att gå på mer eller mindre 10 olika, GRATIS, läkarbesök varje år, även för en fullt frisk och normfungerande människa. Vilka läkarbesök går alla ni "normfungerande" och friska på varje år? Kostar dem och hur ofta går ni? Ställde samma fråga till henne, men tydligen var det såklart en fråga så dum att hon inte ens kunde svara på den. 

 

Jag hade yrkat på ökade tvättkostnader då jag har svårt eller ingen förmåga alls att styra urinblåsa och tarm vilket gör att olyckor lätt kan ske. Vet ni vad hon på riktigt, helt allvarligt, ställde för fråga då?

En fråga så DUM och integritetskränkande att det än idag, nästan två år senare, fortfarande kokar i blodet så fort jag tänker på det eller pratar om det;

-Kan du inte bara hålla dig tills du kommer till en toalett så olyckor inte behöver ske? 

 

Självklart kan jag det! Jag har bara inkontinensproblem och kan inte tömma varken det ena eller det andra "per automatik" utan måste hjälpa till med det på annat sätt, I TID innan det är försent. Men visst kan jag hålla mig hur länge som helst, vem kan inte det? 

När denna fråga kom stod jag på mig och ställde samma fråga tillbaka. Föga förvånande hade hon mage att bli ÄCKLAD när jag frågade. Hon blev äcklad av frågan hon ställde till mig några minuter tidigare. Hur går det ihop? JAG är skyldig att svara, men ingen annan, what??

 

Att ta egen bil till årligt läkarbesök i Uppsala två timmar bort då, det är väl okej? Nope! Jumbolans it is. Jumbolans= "Ambulansbuss" med möjlighet att ligga ner som åker till och från sjukhus i olika städer. Att det kan ta hela dagen beroende på vilka städer och hur många som ska plockas upp längs vägen? Skitsamma, så länge jag inte slösar egna bensinpengar. 

 

Tydligen är det också gratis att åka färdtjänsttaxi. Vilken tur då, men gud vad synd att jag fått betala för det i hela mitt liv. Jag känner mig lurad! (OBS ironi) 

 

Till slut kom det preliminära beslutet. Avslag. Enligt Försäkringskassan hade jag bara en årlig "ryggmärgsbråckskostnad" på 18 000 kr om ens det. Alltså 48 000 kr mindre än vi själva räknat ut, och då hade vi glömt vissa grejer insåg vi. Jag hade dock chansen att skicka in en komplettering på vissa grejer, och det gjorde jag.  

 

Ytterligare en månad senare kom det nya beslutet. Denna gången blev det beviljat! Dock kom nästa nederlag här. Då det hette handikappersättning fanns det tre olika nivåer; 36, 53 och 69 % av ett visst belopp. Förra året var detta belopp 46 500 kr.  Hur hög procent av detta belopp jag fick? Det högsta? ABSOLUT INTE. Jag fick det absolut lägsta, 36%. Funny story, mina föräldrar har också handikappersättning på grund av att de är döva. Gissa vilken nivå? Samma som jag såklart! 

 

Indirekt tycker alltså Försäkringskassan att ryggmärgsbråck och dövhet är "värt" lika mycket och har samma typ av grad i skalan för funktionsnedsättning. 

 

Processen kring bilstöd berättar jag inte om här, utan när detta inlägg är uppe har förmodligen ett inlägg jag skrivit kring hela min körkortsprocess kommit ut, och där skriver jag om hur allt gick till.

 

 

Tanken kring Försäkringskassan och den hjälp de erbjuder är god, men på senaste tiden, på grund av besparingskrav från vår kära regering, blir det bara svårare och svårare för oss sjuka och skadade att få den hjälpen vi behöver och har rätt till. Det måste ske en förändring, och det NU!