Att ha en kropp som inte fungerar på samma sätt som de flesta i samhället är tyvärr inte bara guld och gröna skogar. Speciellt inte när samhället är utformat efter normfungerande människor. Inte bara av anledningar som syns utåt, att det kan vara svårare att ta sig fram i samhället, utan också på grund av saker som händer bakom stängda dörrar.
 
Vad menar jag med att saker händer bakom stängda dörrar? Jo, det kan vara relationen med, och acceptansen till, sin egen kropp och funktionalitet. Otaliga läkarbesök, sjukgymnastbesök, operationer och behandlingar. Utprovning och innehavande av hjälpmedel som gör livet lättare.  Men det är också bemötadet och acceptansen från andra människor. 
 
Att vara annorlunda jämfört med andra genererar, tyvärr, en del märkliga beteenden och kommentarer från andra. Nedan kommer exempel på beteenden och kommentarer jag har fått på grund av min funktionsnedsätttning, mina tankar, reflektioner och svar på dem.  
 
- Gud, vad du måste vara stark i armarna som rullar fram var du än ska!
Gud vad du måste vara stark i benen som går var du än ska! Vad är skillnaden på att ta sig fram med hjälp av benen jämfört med att ta sig fram med hjälp av armarna? Jag är minst lika stark i armarna som du är i benen, inget märkvärdigt med det. 
 
- Säg bara till om du behöver hjälp med någonting/det där. 
Tro mig, behöver jag hjälp med vad det nu kan tänkas vara, så kommer jag säga till för då har jag försökt så många gånger att jag inte kan eller orkar försöka mer. Jag ger inte upp i första taget utan att åtminstonde ha försökt minst en gång först så ber jag om hjälp behöver jag den verkligen! Anta inte att jag behöver hjälp bara för att jag gör saker på ett annorlunda sätt. Jag förstår ju att man frågar för att vara snäll, men om jag inte ser irriterad ut eller faktiskt ber om hjälp behöver jag nog inte det. 
 
Det märkligaste sammanhang där denna fråga dykt upp för mig: Jag var ute på promenad för något år sedan och hade då stannat till för att göra någonting på mobilen, antagligen svara på ett sms. Jag stod stilla eftersom det är svårt att hålla på med mobilen med ena handen, och rulla rakt med andra handen. 😂 
Lite längre bort stod en annan, normfungerande, person också stilla och höll på med mobilen.  Efter en stund kom en kvinna fram till mig och frågade om jag behövde hjälp med någonting och desperat försökte få tag på någon. Jag svarade snällt nej, medans irritationen steg inom mig. Varför? Jo, tror ni kvinnan frågade den normfungerande killen om han behövde hjälp? Självklart inte! 
 
-Har du ont? Är det jobbigt att ha ont? Hur gör du för att handskas med smärtan? 
Vem har sagt att alla som sitter i rullstol har ont? Vem har sagt att orsaken till att alla som sitter i rullstol gör det på grund av en olycka som lämnat permanenta smärtor? 
 
Det finns självklart mycket mer att säga kring ämnet, men fortsätter jag diskutera kommer mina fingrar börja brinna, haha. Jag och Nina kommer nog att diskutera detta mer på bloggen i framtiden, så har ni några frågor är det bara att fråga på!
 
Ha det så bra så länge så hörs vi snart.
 
/Lina
 
Update om detta inlägg: Jag vet inte hur många gånger jag redigerat detta inlägg nu, text jag skrivit försvinner och stavfel jag rättat till sparas inte. Hoppas det blir rätt nu, annars skiter jag i detta haha. 
 
 
 
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress