Min första kärlek som barn var min allra första bästa vän som jag träffade när jag bytte förskola strax innan jag fyllde 2 år. Vi gick också i samma klass från förskoleklass till sexan men gled tyvärr ifrån varandra och slutade umgås på det sättet i mellanstadiet ungefär.

Vi bodde, och bor fortfarande, grannar och jag brukade säga att vi skulle gifta oss i kyrkan i stadsdelen där vi bor och sedan flytta in hos honom. 

Min första "riktiga" kärlek, och mitt första riktiga förhållande, var en kille jag träffade på högstadiet. Han föll för mig vid första ögonkastet, men för mig tog det 1,5 år som bästa vänner innan jag föll pladask för honom från ingenstans. Vi var tillsammans i stadiga 2,5 år innan kärleken växte fram till vänskap istället. 

Vi ses igen imorgon med ett nytt ämne!