Ojojoj, det finns många resor att välja mellan här. Gud så svårt o välja hehe. 

 

Min första utlandsresa någonsin var faktiskt ändå helt okej måste jag säga. Över jul 2017 bar det av till Kanarieöarna tillsammans med pappas ena bästa vän från Skåne och hans familj, och pappas andra bästa vän från Piteå, och hans fru. 

 

Jag är en sådan där människa som blir jättejättenervös inför minsta lilla. Då menar jag inte lite pirr i magen och förväntanskänsla, utan jag kallar det för nervositetsångest, för att sätta ord på det. Hjärnan och kroppen går på högvarv hela tiden, jag mår illa, jag får svårt att äta, jag kallsvettas, och jag får svårt att sova i ett par dagar innan det jag är nervös över ska ske. Detta gällde ju självklart även inför min allra första utlandsresa och allra första gången jag satte min fot på ett flygplan. 

 

Trots min nervositet gick resan bra, flygplatspersonalen var supertrevliga och tillmötesgående gällande rullstol och allt. Fick till och med skjuts i lånerullstolen på flygplatsen på Gran Canaria haha. 

Resan var iallafall lyckad. Vi hade tur med vädret i princip hela veckan med undantag sista dagen som var lite mulen och blåsig. Hotellet vi bodde på var väldigt bra anpassad för rullstolar, det var lätt att ta sig i princip överallt och rummen var lagom rymliga. För att inte tala om maten på hotellet! Herregud så god mat. Största frukostbuffén jag någonsin sett, och temamiddagar varje kväll. Har ingenting och klaga på! 

Sällskapet var det heller inget fel på.

Resan hem gick också lika bra som resan dit!