Om Ninas terapitillfälle är i stallet är mitt terapitillfälle i bassängen. När jag ligger i bassängen och avverkar längd efter längd efter längd får jag chansen att antingen tänka igenom saker och ting och kunna lägga det bakom mig, eller bara släppa allt och fokusera på annat ett tag.
Bildkälla: 
Hur hittade jag simningen?
I och med min funktionsvariation har jag haft kontakt med Habiliteringen, både Barn och ungdomshabiliteringen och sedan studenten Vuxenhabiliteringen. När jag var ungefär 2 år gammal tipsade min sjukgymnast om att det fanns möjlighet att gå på babysim i deras bassäng. Jag började på det tillsammans med mina föräldrar och fortsatte i några år. I sexårsåldern började jag på simskola i samma bassäng, och när min rädsla att få vatten i ansiktet försvann var jag som en fisk i vattnet och vägrade gå upp.
Efter tre år i simskola tyckte simlärarna att jag var så pass duktig att jag inte behövde gå kvar i simskolan längre. Då fick jag tips om en simklubb här i Örebro där jag bor som har en parasimgrupp med bara simmare med olika funktionsvariationer. I denna grupp har jag nu simtränat mellan 1-3 gånger i veckan i mer eller mindre 11 år, bortsett från något 'sabbatsår' när motivationen försvann.
Numera är jag tyvärr den enda av alla de som funnits med i gruppen under min period där kvar, men jag vägrar släppa taget om den enda träningsform jag någonsin fastnat för.
//Lina