Under denna vecka börjar höstterminen för de allra flesta elever runt om i hela landet. Jag tänker på dem som längtat efter att få börja skolan igen och träffa sina kompisar, men framförallt tänker jag på de barn och ungdomar som känner en stor oro, en klump i magen över att behöva återgå tillbaka till vardagen. Givetvis specialiserar jag mig nu inom ett visst ämne... 

 

 

Enligt statistik från Friends utsätts ca 60 000 barn och ungdomar för mobbning av olika slag och det är 60 000 för mycket. Den vanligaste typen av mobbning är den verbala - Nedvärderande ord och skämt som får den utsattas självkänsla förstörd, tätt följd av den fysiska mobbningen. En till typ av mobbning som blivit allt mer vanligt är cybermobbning - I och med att sociala medier växer så växer också hat på nätet. 

 

 

Vad gör skolorna för att förhindra att mobbning sker? Det är lag på att alla skolor måste ha en så kallad Likabehandlingsplan, ett verktyg för likabehandling bland personal och elever på skolan. Ingen ska behandlas annorlunda eller kränkas pga av kön, etnicitet, bakgrund, funktionsnedsättning osv. Hur noga följer varje enskild skola dess plan?

 

En gång per år anordnar skolor en Likabehandlingsdag med olika teman per gång för att motverka att särbehandling, mobbning sker. 

 

Enligt egna erfarenheter tycker jag att skolorna borde göra mer än vad de gör. Vad hjälper en enda dag per år om en elev far illa av någon annan? Och varför ingriper inte de vuxna så mycket som de borde? Allt för många gånger sker mobbning i tystnad och det borde ske en förändring omedelbart! 

 

Sen tänker jag att det absolut inte är offren som ska byta skola, det är förövarna, annars belönar man de med att "Nu fick vi äntligen bort äcklet från skolan!" och det är inga åtgärder till att mobbning försvinner. 

 

//Nina